Vad är egentligen 4 dagar, ganska kort tid, men inte nu. Det känns som en fuckin evighet. Jag försöker att inte tänka på honom alltför mycket, men det går inte. Jag kan inte sova och titta på teve hela tiden för att få tiden att gå och inte tänka. Som mamma säger, livet måste gå vidare. Men jag hoppas och ber till gud att han finns vid liv därute och tar sitt förnuft till fånga och traskar hem. För jag hatar det här, att vara hemma själv. Han ska ju vara här, det är inte rätt.Och helst av allt skulle jag vilja ställa in julen och ha någon sorts indian ritual här hemma och försöka få fram vart han är. Men jag gissar att ingen annan skulle köpa den iden. Och vi måste faktiskt passa på att spendera mer tid med gammelmormor, hon börjar bli gammal och man måste ta vara på den tid man har.
Men det finns fortfarande en stor klump i magen och jag förstår inte varför ingen har sett honom... Kom hem nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar