Kom precis hem från en promenad med lappar om Tufs, har gått här i vårat område och delat ut, hoppas att det ger något. Och det är tungt, otroligt tungt. Ja vi verkar ju ha kommit ur våran dvala nu, igår och i förrgår var vi apatiska. Man går emellan förtvivlan och uppehåll av förtvivlan. Men jag hoppas vi kan få något svar av lapparna eller på internet. Det är bara att hålla sig uppdaterad. Men jag saknar honom, hela tiden. Och hela huset påminner om honom. Hans små tussar överallt som jag inte kan sluta gå och känna på. Så mjukt.
Kom hem älskade katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar