Walking trough the walley of memories.

En typisk gråtrist söndag, då jag skulle behöva gråta en skvätt. Inte för att jag är ledsen utan mer för att lätta på trycket.

Sitter på spotify och lyssnar på gamla låtar, såna där som man nästan glömt bort och sedan hittar, hjärtat fylls av massor med minnen och ögonen tåras. Det blir nästan lite mycket.

Lovely. Sånt älskar jag.

Jag är lyckligt lottad. Jag får vara med i livet. Herregud, är så jävla mycket jag fått vara med. Både bra och dåligt. Men av en andledning är jag ju här.

Så det så.