Förstår inte.

Jag förstår mig inte på mig själv. Varför envisas jag med att hålla kontakten och prata med folk som är så jävla främmande för mig idag. Jag mår nästan illa, jag känner det nu. Dom är så långt ifrån den relationen jag vill ha, men ändå där och är trevlig.

Minnen från tiden stör mig inte, bara hur dom personerna blivit och formats. Jag blir äcklad. Han från en annan tid, tror sig veta om mig. Han vet inte ett skit. Jag är från nu, jag är långt ifrån den person som jag vill vara. Och det som stör mig är att han lyssnar på ryktena om mig, tror att jag är den personen. Nej det är jag inte. Jag är den personen som gjorde dom misstagen, det är inte jag. Inte på riktigt.

Jag måste varje dag, slåss med mina demoner. Dom är mina. Jag väljer att berätta om dom, för dom personer jag litar på. Han är inte en sån. Så han kan inte förstå. Men nu när jag tänker efter, jag vill inte att han ska förstå. Han är inte en utav dom.

Men, jag blir äcklad, det var väl det jag ville komma till.

Släpp dina ex, lika bra så. Slipper man dom här känslorna.