Obotlig romantiker?

Ja jag tror att jag är det. En fruktansvärt hemsk sjukdom. Och hittills har dom inte hittat någon medecin som skulle kunna bota det. Fast när jag tänker på kärlek är det sånt som händer andra, inte en själv. Det närmaste jag kommer kärlek är från min katt när han kurar sig vid mina fötter eller när jag ligger i soffan och tittar på film. Fast just nu kanske de är det närmsta jag vill komma. Men jag letar hela tiden efter den, antagligen hittar jag den inte för att jag så desperat letar. Och kanske efter fel sorts kärlek. Prinsesskärlek???

Nå ja, jag har tid med det heller, haha som om det skulle hjälpa?? Men jag har mycket att ta tag i nu, så jag får väl sätta en raket i arslet så jag får något gjort! Men iaf, har slitit i trädgården idag, och nej inga gröna fingrar här, det värsta jag vet. Men mamma bad så snällt och man får ju komma ihåg att man bor hemma. Så ut och kratta löv. Låter kanske inte så jobbigt men de va MÅNGA LÖV! Och så fick jag in en fågel på altan så jag höll på att kissa på mig när jag upptäckte den, men den kom ut oskadd förutom psykiska besvär då, haha.

Ja och om en vecka så fyller jag år. 21 unga år. Inte för att jag på något sätt är gammal, men tiden har gått så fort från 18, det var ju inte så fruktansvärt längesen men tiden har bara sagt swosch! Ska läsa lite innan jag lägger mig ned på kudden och blundar.

Fridens Liljor!